I miss it..
Det är du som ska känna dig dum, inte jag! åh, jobbigt att känna att man gjort minst lika mycket fel genom att inte förlåta, när de endast är du som gjort fel! jag ska inte känna såhär, jag ska inte tycka att du förtjänar en chans till! Men ändå så gör jag det?
Det beror säkert på att vi alltid funnits där för varandra, alltid har det varit vi. Och nu när det inte är så längre, så kan jag verkligen inte låta bli att sakna ihjäl mig efter den vänskapen vi hade. Den bästa vänskapen!
Men hur ska jag någonsin kunna lita på dig igen? Allt jag sagt till dig, kanske du säger till henne? Exakt samma tankar har jag om dig nu, som du faktiskt stod och sa rakt till mig. Jag fattar inte att jag inte är mer ledsen.. Kanske inte är så förvånad ändå?
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra. Ska jag förlåta dig & få tillbaka dendär vänskapen igen? Jag vill vara skitarg, besviken & ledsen på dig! Helst av allt vill jag kunna ignorera dig totalt och shut you out of my life forever! Men det går inte.. Jag vet att allt inte kommer bli som förut, vi kommer inte ha samma vänskap, för vi växer ifrån varandra! Jag växer ifrån alla mina vänner, känns det som. Och dom växer ifrån mig! Men vad gör man.. Det är väl en del i att bli vuxen? Usch.
Varför kan man inte bara spola tillbaka tiden något år? Då var allt så jävla bra! En utav de bästa tiderna i mitt liv, för jag hade fan allt. Jag var skitlycklig! Vad hände med det? Varför kan jag inte bara ge upp någon gång & inse vafan jag håller på med innan det är försent? Allting kretsar faktiskt inte runt mig ;) Men jag är inte normal i skallen, nåt fel måste det ju vara?! Whatever.
Jag måste förlåta honom, han har trots allt varit min bästa vän sen 13 år! Inte många som har en sån vän som alltid bott nära, alltid kunnat prata med, alltid alltid alltid funnits där! Men vi har som sagt vuxit ifrån varandra på något vänster. Nåt jag aldrig trodde skulle hända! Men som du själv sa "du ska veta att jag älskar dig, och du betyder mest!". Jag vet inte om jag kan tro på dig. förlåt <3
Önskar att det aldrig hänt, att allt var som innan. För när vi sprang förbi varandra igår så hälsade vi inte ens. Vi tittade inte på varandra! Jag hatade det. Vi som alltid brukar slänga oss i armarna på varandra och kramas jättelänge! Det var som bortblåst igår..
Detta suger. Skitmycket!
Det beror säkert på att vi alltid funnits där för varandra, alltid har det varit vi. Och nu när det inte är så längre, så kan jag verkligen inte låta bli att sakna ihjäl mig efter den vänskapen vi hade. Den bästa vänskapen!
Men hur ska jag någonsin kunna lita på dig igen? Allt jag sagt till dig, kanske du säger till henne? Exakt samma tankar har jag om dig nu, som du faktiskt stod och sa rakt till mig. Jag fattar inte att jag inte är mer ledsen.. Kanske inte är så förvånad ändå?
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra. Ska jag förlåta dig & få tillbaka dendär vänskapen igen? Jag vill vara skitarg, besviken & ledsen på dig! Helst av allt vill jag kunna ignorera dig totalt och shut you out of my life forever! Men det går inte.. Jag vet att allt inte kommer bli som förut, vi kommer inte ha samma vänskap, för vi växer ifrån varandra! Jag växer ifrån alla mina vänner, känns det som. Och dom växer ifrån mig! Men vad gör man.. Det är väl en del i att bli vuxen? Usch.
Varför kan man inte bara spola tillbaka tiden något år? Då var allt så jävla bra! En utav de bästa tiderna i mitt liv, för jag hade fan allt. Jag var skitlycklig! Vad hände med det? Varför kan jag inte bara ge upp någon gång & inse vafan jag håller på med innan det är försent? Allting kretsar faktiskt inte runt mig ;) Men jag är inte normal i skallen, nåt fel måste det ju vara?! Whatever.
Jag måste förlåta honom, han har trots allt varit min bästa vän sen 13 år! Inte många som har en sån vän som alltid bott nära, alltid kunnat prata med, alltid alltid alltid funnits där! Men vi har som sagt vuxit ifrån varandra på något vänster. Nåt jag aldrig trodde skulle hända! Men som du själv sa "du ska veta att jag älskar dig, och du betyder mest!". Jag vet inte om jag kan tro på dig. förlåt <3
Önskar att det aldrig hänt, att allt var som innan. För när vi sprang förbi varandra igår så hälsade vi inte ens. Vi tittade inte på varandra! Jag hatade det. Vi som alltid brukar slänga oss i armarna på varandra och kramas jättelänge! Det var som bortblåst igår..
Detta suger. Skitmycket!
Kommentarer
Trackback
