"Jag får lixom ingen ordning på mitt liv"
Jag förstår inte vad det är för fel på mig. Ena stunden är jag skitglad & skiter i allt och vad alla säger, det rör mig inte i ryggen just då. Okej, ska inte ljuga, vissa saker sårar mer än ni tror. Men allt annat är som om de går in i ena örat & ut genom de andra, det biter inte. Men på kvällarna sen när jag ligger & funderar över dagen innan jag somnar, då kommer allt tillbaka & sätter sig fast i hjärnan som små jävla tomtar! Och jag kan inte slå bort alla tankar utan de övervinner mig så det bara sjunger om det. Vissa nätter ligger jag bara & skakar av all skit som tränger in i huvudet. Gamla saker kommer upp igen, nya saker som påminner om de gamla sakerna, ångesten (som jag inte får bukt på för 5 öre!) känslor, vissa människor jag inte tål.. Ja, you name it!
När det blir sånahär dagar, då äter jag knappt ånting. Är svinhungrig, men så fort jag närmar mig man eller känner lukten, så spyr jag nästan. ( haha bra diet fan ;D )
Hur fan ska man klara ett helt jävla liv om man alltid måste må såhär, och hitta såna puckon som inte har vuxit upp alls och insett att man lekte med folk när man gick i 8an typ! Inte när man är vuxen. Och som inte insett att om man håller på så, så kommer man tamejfan få leva livet ensam för alla har tröttnat på en!
Igårkväll satt jag & Jocke i hans bil och pratade igenom nästan allting, jag tror faktiskt att han upplever nästan likadana tankar som jag. Äntligen någon som verkar förstå mig! Och han sa att om jag någon gång behövde det, så var det bara att ringa så kunde jag åka med honom och transportera virke eller va det var, men bara känslan av att bara kunna göra det, och tro på det för första gången, känns helt obeskrivligt! Visst, klart jag har folk som jag kan ringa till, men aldrig som upplever samma som jag. De säger bara: jo, men tänk inte så.. blablabla, det funkar inte så!
Att vara nellie är tamejfan aldrig lätt. Hur ska jag orka? Att bli nerputtad från toppen gång på gång av samma människa som jag inte kan säga nej till, att folk sviker en, att man umgås med helt fel folk, syster som trackar ner på mig så fort jag öppnar käften, när jag helst av allt bara skulle vara en normal familj, med normala förhållanden till mina syskon. Hah, läser hon detta så får jag väl "fan va töntigt av dig att skriva de i din blogg, de är ju ändå ingen som läser, du vill bara att folk tycker synd om dig! Det är ingen som orkar bry sig!" men vet du, läs den inte då om du inte bryr dig?!
Äh jag vet inte.. Ibland skulle det bara vara skönt att få slut på skiten.
Oj, hej emo-inlägg. Bryr jag mig? Nej, inte nånting.
"tiden läker inte alla sår, man lär sig bara leva med dem"
När det blir sånahär dagar, då äter jag knappt ånting. Är svinhungrig, men så fort jag närmar mig man eller känner lukten, så spyr jag nästan. ( haha bra diet fan ;D )
Hur fan ska man klara ett helt jävla liv om man alltid måste må såhär, och hitta såna puckon som inte har vuxit upp alls och insett att man lekte med folk när man gick i 8an typ! Inte när man är vuxen. Och som inte insett att om man håller på så, så kommer man tamejfan få leva livet ensam för alla har tröttnat på en!
Igårkväll satt jag & Jocke i hans bil och pratade igenom nästan allting, jag tror faktiskt att han upplever nästan likadana tankar som jag. Äntligen någon som verkar förstå mig! Och han sa att om jag någon gång behövde det, så var det bara att ringa så kunde jag åka med honom och transportera virke eller va det var, men bara känslan av att bara kunna göra det, och tro på det för första gången, känns helt obeskrivligt! Visst, klart jag har folk som jag kan ringa till, men aldrig som upplever samma som jag. De säger bara: jo, men tänk inte så.. blablabla, det funkar inte så!
Att vara nellie är tamejfan aldrig lätt. Hur ska jag orka? Att bli nerputtad från toppen gång på gång av samma människa som jag inte kan säga nej till, att folk sviker en, att man umgås med helt fel folk, syster som trackar ner på mig så fort jag öppnar käften, när jag helst av allt bara skulle vara en normal familj, med normala förhållanden till mina syskon. Hah, läser hon detta så får jag väl "fan va töntigt av dig att skriva de i din blogg, de är ju ändå ingen som läser, du vill bara att folk tycker synd om dig! Det är ingen som orkar bry sig!" men vet du, läs den inte då om du inte bryr dig?!
Äh jag vet inte.. Ibland skulle det bara vara skönt att få slut på skiten.
Oj, hej emo-inlägg. Bryr jag mig? Nej, inte nånting.
"tiden läker inte alla sår, man lär sig bara leva med dem"
Kommentarer
Trackback
