Det är svårt
När man ser andra lyckliga, speciellt vänner, då är det riktigt svårt att glädjas åt dem när man själv inte är lycklig det minsta. Och de pratar om hur lyckliga de är, alltså det gör ont i hela mig. Men som vän får man bara stå där och lyssna och bita ihop. Vad gör man annars? Herregud, det är ju skitkul att någon är lycklig iallafall! Men det är svårt som fan att vara glad för deras skull för det påminner en om att man själv inte är där, och inte har känt dendär lyckan på evigheter.
Jag hade dödat för att få vara i deras sits. Hade gjort allt för att räcka till jag med, precis som jag är. Jag vet att jag har många brister men jag jobbar med dom, och inget är perfekt. Jag försöker göra mitt bästa iallafall, även om det inte alltid märks! Jag försöker få folk att tycka om mig, jag behöver bekräftelsen av att jag duger. Inte bara från kärlekens håll, utan även från vänner, familj och andra!
Idag är det måndag och idag ska vi ta bort vår ena katt. Vår fina Heliga Birma, Bea. Jag har fullt med bett över hela kroppen, även på magen denna gången! Har aldrig fått där innan, men nu har jag där med. Och försvinner det inte så får vi ta Putte med snart. Usch hemska tanke! :(
Allt kommer otroligt lägligt, som om jag inte var ledsen nog! Nu måste jag se en andra gång hur vår katt dör. Första gången var det Figge hos pappa, och nu Bea. :(
Livet är bra sarkistiskt ibland..
Jag hade dödat för att få vara i deras sits. Hade gjort allt för att räcka till jag med, precis som jag är. Jag vet att jag har många brister men jag jobbar med dom, och inget är perfekt. Jag försöker göra mitt bästa iallafall, även om det inte alltid märks! Jag försöker få folk att tycka om mig, jag behöver bekräftelsen av att jag duger. Inte bara från kärlekens håll, utan även från vänner, familj och andra!
Idag är det måndag och idag ska vi ta bort vår ena katt. Vår fina Heliga Birma, Bea. Jag har fullt med bett över hela kroppen, även på magen denna gången! Har aldrig fått där innan, men nu har jag där med. Och försvinner det inte så får vi ta Putte med snart. Usch hemska tanke! :(
Allt kommer otroligt lägligt, som om jag inte var ledsen nog! Nu måste jag se en andra gång hur vår katt dör. Första gången var det Figge hos pappa, och nu Bea. :(
Livet är bra sarkistiskt ibland..
Kommentarer
Trackback