Jag antar att man måste börja någonstans.
Okej, såhär är det. Jag är väldigt speciell, och det är inte alltid på ett bra sätt! Jag vet om det själv, jag överdriver mycket och jag blir väldigt lätt upprörd och ledsen över saker, börjar gråta väldigt lätt! Och ibland gråter jag bara för jag är så in i helvetes arg så ilskan går ut i tårar!
Vet inte hur många gånger jag legat brevid dig och bara gråtit, du har märkt det en eller två gånger. Men ooh det är jävligt många fler gånger! Men jag visar det inte. Jag sitter t.ex och gråter just nu, delas för att vädret är helt kasst och dels för att jag fått mig lite att tänka på.
Jag vet att jag inte kan säga saker hur som helst, men jag gör det ändå för det känns bättre för mig just för den stunden, men när jag väl sagt/skrivit det så ångrar jag mig och inser hur jävla korkat det låter.
Ja, som du sa, du har tagit mycket skit från mig och du har bara pratat gott om mig, jag vet det. Men att slänga ur mig det just på dig som jag faktiskt är ledsen och arg på, det gör ju också att jag tar ut det på "rätt" person, och inte fel. T.ex. mina vänner och familj, för dom har inte gjort annat än ställt upp för mig.
Och ja, jag vet att jag sagt en del oschyssta saker till dig och OM dig, men som sagt så gör det mig starkare just för stunden och det låter helt ärligt talat bättre i huvudet än vad det gör i ord ;D haha.
En del saker ångrar jag, men vissa står jag för! T.ex så ljuger jag inte om vad du sagt. Du sa faktiskt detdär om att du var kär, men du kommer inte ihåg det. Och det är nog inte så konstigt, med den mängden alkohol i kroppen hade jag inte ens kommit ihåg min mamma! :s Jag fattade inte just då att du inte skulle minnas det dagen efter, jag var bara så lycklig och jag sov så jävla gott den natten, utan det var först några dagar senare när jag sa det igen "jag är faktiskt kär i dig.." och du svarade "va, nej!? är du det!?" Precis det man ville höra.. Då ville jag bara bryta ihop och köra därifrån, men ja jag stannade en stund till, men direkt när jag satte mig i bilen så börjar jag störtlipa! Så jävla dum kände jag mig.. Efter den dagen så litade jag tyvärr inte på ett ord du sa om mig.
Vet inte riktigt hur det känns att ha pratat med dig lite ikväll. Känns nog inte mycket bättre, för som vanligt var det mestadels bråk.. Men lite glatt var det med. Men jag vet som sagt inte hur det känns, men det blir väl bättre och bättre.. Jag antar att man måste börja någonstans, även om jag skulle vilja vara arg på dig föralltid.
Vet inte hur många gånger jag legat brevid dig och bara gråtit, du har märkt det en eller två gånger. Men ooh det är jävligt många fler gånger! Men jag visar det inte. Jag sitter t.ex och gråter just nu, delas för att vädret är helt kasst och dels för att jag fått mig lite att tänka på.
Jag vet att jag inte kan säga saker hur som helst, men jag gör det ändå för det känns bättre för mig just för den stunden, men när jag väl sagt/skrivit det så ångrar jag mig och inser hur jävla korkat det låter.
Ja, som du sa, du har tagit mycket skit från mig och du har bara pratat gott om mig, jag vet det. Men att slänga ur mig det just på dig som jag faktiskt är ledsen och arg på, det gör ju också att jag tar ut det på "rätt" person, och inte fel. T.ex. mina vänner och familj, för dom har inte gjort annat än ställt upp för mig.
Och ja, jag vet att jag sagt en del oschyssta saker till dig och OM dig, men som sagt så gör det mig starkare just för stunden och det låter helt ärligt talat bättre i huvudet än vad det gör i ord ;D haha.
En del saker ångrar jag, men vissa står jag för! T.ex så ljuger jag inte om vad du sagt. Du sa faktiskt detdär om att du var kär, men du kommer inte ihåg det. Och det är nog inte så konstigt, med den mängden alkohol i kroppen hade jag inte ens kommit ihåg min mamma! :s Jag fattade inte just då att du inte skulle minnas det dagen efter, jag var bara så lycklig och jag sov så jävla gott den natten, utan det var först några dagar senare när jag sa det igen "jag är faktiskt kär i dig.." och du svarade "va, nej!? är du det!?" Precis det man ville höra.. Då ville jag bara bryta ihop och köra därifrån, men ja jag stannade en stund till, men direkt när jag satte mig i bilen så börjar jag störtlipa! Så jävla dum kände jag mig.. Efter den dagen så litade jag tyvärr inte på ett ord du sa om mig.
Vet inte riktigt hur det känns att ha pratat med dig lite ikväll. Känns nog inte mycket bättre, för som vanligt var det mestadels bråk.. Men lite glatt var det med. Men jag vet som sagt inte hur det känns, men det blir väl bättre och bättre.. Jag antar att man måste börja någonstans, även om jag skulle vilja vara arg på dig föralltid.
Kommentarer
Trackback
