Nattblogg
Kul att allting tydligen blivit helt fucked up igen? När det för en gångs skull var bra, och vi hade en bra relation till varandra som båda kunde leva med! Du har inga känslor för mig, jag har inga för dig - så vad var problemet denna gången?
Grejen är att det var inte jag som velade fram och tillbaka hela förbannade tiden. Det var du. Inte jag. Jag visste exakt hela tiden vad jag ville, och det var inte ens jobbigt att komma tillbaka en andra gång för även om vi bråkade och sa elaka saker till varandra så ville jag fortfarande. Jag älskade dig.
Men nu hade vi det perfekt, och så gör jag väl något dumt som vanligt så du blir helt konstig mot mig. Kanske hade du en dålig dag och det får väl alla ha? Men då säger man det istället för att fortsätta och skriva konstiga grejer på facebook tillexempel så jag ska fatta därifrån?
Eller ja, fatta vad? Vi håller inte på, vi är inte kära, vi är ingenting. Och det är okej för mig! Jag vill ju inte ha mera, för jag vet nu att det blir som innan. Du backar ur när du inser att du inte vill vara fast. Och aldrig att jag tillåter dig att ens försöka komma i närheten av så nära inpå mig igen. Aldrig.
Synd att det blev så igen, hur många gånger till ska jag behöva typ.. Acceptera att du vill ha mig i ditt liv på nåt konstigt vänster ett tag, och sen vill du det inte alls?
Frågan är om det ens är värt det längre vettu, att hålla på och bolla såhär..
Visst, jag har vant mig vid denna känslan nu, och jag är lycklig. Eller lycklig & lycklig, jag mår bra, jag lever & jag behöver inte mera än det jag har!
Men ja, vad ska man göra? Man kan inte duga åt alla, och jag föddes faktiskt inte för att göra dig lycklig. Ledsen!
