Morgonångest
Andra dagen jag vaknar av någonting som slår mig i magen. Ångesten är tillbaka! Sitter nu och storlipar och vill helst av allt spola tillbaka tiden tills när jag var migsjälv. Jag vet inte vem jag är längre, för denna arga, ledsna, besvikna, ångestfyllda tjejen är inte jag.
Och nu åker dom. Kan verkligen inte släppa det, det gnager i mig som värsta parasiten att jag inte får vara där med dom och supa mig redlös varje dag, att få somna med världens bästa människor, att få ligga på stranden och att bara få umgås med dom jag tycker om! FAN MED! FAN FAN FAN FAN FAN!!!!!!
Finns det någon som har pratat med en psykolog eller liknande? Hjälper det?
Har dock ingen aning om vad man säger, eller hur jag ska börja. Jag vet fan inte ett skit längre.
13 dagar, sen börjar jag om mitt liv. Försöker iallafall. Det roliga är att jag inte kommer lyckas.. För där uppe går jag runt på dagarna lika mycket som jag gör här och bara funderar.. Hade velat skaffa mig en hund, en alldeles egen boxervalp som jag kan sköta om! Då har jag iallafall nåt att tänka på.
Men ja, dom har redan 2 hundar, så tror inte dom hade uppskattat om jag drog dit en jäkla valp till! Och hur skulle jag ha råd? Ja, det krävs mycket. Men åh vad jag hade önskat att det gick..€
GE MIG ! :(
