❤ nellies

Usch idag är en såndär dag då jag känner mig ensamast i världen.. Eller ja, det har varit så hela veckan faktiskt. Krille jobbar långa pass och det händer väl bara några gånger om året så det borde man ju stå ut tänker man.
Bara det att allt har förändrats det senaste året, alla växer ifrån varandra och jag har numera inte en enda vän jag kan vända mig mot. Jovisst, Krille är min bästa vän och min sambo och jag har även min mamma. Men alla vill väl ha någon utanför detdär? Eller har jag fel, är det bara jag? Ända sen jag flyttade hit så har alla försvunnit, de kommer inte och hälsar på, de hör knappt av sig längre. Det är alltid jag som frågar om de vill komma. Aldrig, och då menar jag verkligen aldrig i världshistorien har det hänt att någon ens kommit på tanken att fråga om de får komma och hälsa på! Det är rätt dålig stil tycker jag.. SPECIELLT eftersom jag alltid lägger ner både tid och pengar på antingen bensin eller tåg och tar mig till dom!

Jag vet att folk säger "men du kan alltid prata med mig!" men nej, det kan jag inte! Jag hade två jag kunde prata med om allt, en sen grundskolan och en sen gymnasiet (Ja, ni vet nog vilka jag menar..) men så är inte fallet längre tyvärr. En träffar jag knappt längre och den andra verkar aldrig ha tid med mig längre.

Fan vilken wajnapa jag känner mig som nu! Men jaja.. Take it or leave it. Har en hel del till som måste ut men det tar vi inte här. Ännu.

Tur jag har Emma,Nicke & lillfisen Jesse, som iallafall frågar.